Vår kropp innehåller miljontals celler, som ger våra organ och kropp dess funktion. De flesta olika celler nybildas under våra liv. Det är därför viktigt att våra “gamla” cellerna dör och försvinner, så att de kan lämna plats åt de nya cellerna. Reglering av celldelning och celldöd cell är därför viktig för normal funktion av kroppens organ. Celldöd och celldelning regleras av så kallade tumör supressor gener eller onkogener. Tumör suppressor gener hämmar celldelning och/eller ger celldöd, medans onkogener ökar celldelning och cellens överlevnad. Fungerar inte dessa normalt kan det leda till att cellen delar sig oftare än normal eller att den inte dör. Detta kan leda till cancer.
I varje enskilld cell finns det 2-3 meter DNA, som innehåller alla våra gener. För att allt DNA ska få plats i en cell måste det packas väldigt effiktivt. Dock måste det ske på ett sådant sätt att det DNA som behövs kan packas upp och göras tillgängligt. Hur DNA packning regleras är ett nytt och spännade forskningsfält, som kallas epigenetik.
DNA (guld tråden) viras och packas runt nukleosomerna (blå bollar) och bildar chromatin. Olika molekyler (metal krokarna) binder till nukleosomen. Beroende på vilka molekyler som binder till nukleosomen, packas nukleosomerna olika hårt. Packas nukleosomerna tätt ihop kommer inte cellen åt DNA:t och det kan inte användas.
DNA rullas runt nukleosomerna och bildar långa DNA/nukleosomer, som packas ihop till kromatin.
DNA packningen har visat sig reglera flera av cellens normala funktioner. I flera typer av cancer, ex bröst- och blodcancer (leukemi) har det visat sig att de mekanismer som reglerar DNA packningen är störd. Det medför exempelvis att tumor suppressor gener felaktigt packas ner, så att de inte kan användas. Detta bidrar till utveckling av cancer.
I motsatts till genetiska förändringar (förändringar i DNA koden), så kan DNA packningen ändras och återställas med hjälp av olika mediciner. Utvecklingen av sådana mediciner har tagit ordentlig fart de senaste åren. Ett flertal väldigt lovande kliniska försök har redan genomförts med sådana nya mediciner. I en studie på kronisk leukemia och en studie på akut leukemia (två olika typer av blodcancer) blev ca hälften av patienterna bättere efter medicineringen. De nya epigenetiska medicinerna kan kanske även användas i kombination med tillgänglig cancer behandling, med väsentligt förbättrad prognos för patienterna.
Det har upptäckts att olika cancer typer har olika DNA packningsmönster. Denna information kan användas till att väldigt specifikt diagnostisera cancern i ett tidigt skede. Detta kan hjälpa till att snabbt sätta in rätt behandling och markant öka chanserna för en framgångsrik behandling.
Resultaten i de första kliniska försöken, ger oss all anledning till att vara optimistiska inför vilka förbättringar detta nya fält kan tillföra vår nuvarande cancerbehandling och ge väsentligt förbättrad cancerpatienternas prognoser i framtiden.
*En gen är den DNA sekvens som kodar för ett specifict protein. Beroende på vilka proteiner en cell innehåller, får cellen sin specifika funktion. Alla celler innehåller samma DNA, men de olika celltyperna behöver olika proteiner och använder därför olika delar av DNA, för att bilda de nödvändiga proteinerna.
Källa: The fundamental role of epigenetiks in hematopoietic malignancies, by O. Galm, J. Herman and S. Baylin, I tidskriften Blood 2006:20,1-13
